tekst og lyd

I meitemarkens verden, lang fortelling

I meitemarkens verden

Nå skal du få høre noe rart. Det er ei fortelling om Jenny og Samir. De er mennesker. Så er det om Katt og Hen. Hvor kommer de fra? Det veit vi ikke. De kom i et romskip. Det er helt rundt som ei kule. Det er av glass. Romskipet landa i et tre med et kræsj! Det var jo merkelig. Men det er noe som er enda rarere. Det er at Hen, altså Hen som kom med romskipet, Hen kan gjøre andre små. Veldig, veldig små. Så små at de kan gå inn i huset til meitemark! De kan gå inn i gangene og se hvordan det er der! De har fått hodelykter av Hen. For det er helt mørkt hos meitemarken.

Nå skal du få høre hva som skjedde.

– Vi går ned her! sa Hen. Det var et hull i bakken rett ved en blomst.

De kom ned i mørket. Det var en slags tunnel, eller en gang. Det var stille.

– Hysj! Hen stoppa. Jenny og Samir prøvde å høre. Nei. Ingenting. Hysj! sa Hen igjen. Da hørte de noe. Hør! Noe beveget seg. Noe brunt. Noe langt.

– Er det meitemarken? spurte Jenny. Hun hviska, sånn: – Er det meitemarken?

– Ja, sa Hen. Det er meitemarken. Vi ser ikke hodet. Vi ser halen. Den dytter hodet inn i jorda. Den spiser og spiser. Den spiser seg bortover. Det er sånn det blir ganger. Tunneler.

– Hvor blir det av all jorda som den spiser? spurte Jenny.

– Hva skjer! ropte Samir. Du kan kanskje gjette? Hvor det blir av alt som marken spiser? Hva tror du Samir fikk i hodet? Ja, du gjetta riktig! Det var bæsj! Ut av halen til marken kom det mange brune klumper som dryssa over dem.

– Flott! ropte Hen. Her blir det fin jord! Vær så god, rot, bare spis!

Hen tok tak i ei hvit rot som vokste i gangen der. Hen hilste på rota. Samir hørte at Hen sa noe til rota. Kunne Hen snakke med planter?

De dytta bæsjen til side og gikk videre i mørket. Stille. De gikk enda lengre. Inn i en ny gang. Lyktene de hadde på hodet, lyste inn.

– Stopp! Hen stoppa.

Alle stoppa. Samir forsto ikke hva han så. Han så to meitemark som lå helt stille. Helt inntil hverandre. De rørte seg ikke. Var de døde? Drepte de hverandre? Var de limt sammen? Spiste de hverandre? Samir ble redd. Samir likte plutselig ikke å være så liten. Han ville ut! Han ville bli stor igjen!

Hen så at Samir ikke var glad. Hen tok handa hans og smilte på en snill måte og sa: – Det er ikke farlig. De rører seg ikke. De bryr seg ikke om oss. Vi er ikke mat som de liker.

– Hva gjør de? spurte Samir.

– De skal lage nye markebabyer, sa Hen. – Begge markene har jenteegg og begge har guttefrø.

– Hva! ropte Jenny. – Det er vel ikke riktig. Jenter har jenteegg og gutter har guttefrø. Ja, sa Samir. – Jenter har jenteegg og gutter har guttefrø. Men dere er ikke meitemark, sa Hen. – Meitemark er jente og gutt på en gang. Men de bytter med hverandre likevel. De gir hverandre guttefrø. Det heter også sperm og sædceller.

Samir så på de to markene som lå helt stille. Det så ut som de var limt sammen.

– Er det det de gjør nå?

– Ja, sa Hen, de bytter. Så går de fra hverandre. Etter en stund blir det rosa beltet på marken tykkere. På begge markene. Beltet løsner og likner en pose. Marken skyver seg baklengs ut av beltet. Når beltet er ved åpningen for eggene, kommer eggene ut og legger seg i beltet. Når beltet er ved åpningen for spermen, kommer det sperm i beltet. Spermen setter seg fast på eggene. Marken rygger helt ut av beltet. Beltet lukker seg i hver ende. Det ser ut som en liten ballong. Inni den blir det nye, små mark.

Babymark.

Jenny og Samir sto helt stille. Lyktene lyste på de to markene. De lå ikke stille mer. De gikk sakte fra hverandre. – Hva skjer? hvisket Jenny. Hun ville ikke forstyrre. Hun ville se alt.

Og hun så det. Meitemarkene trakk seg baklengs forsiktig ut av beltet sitt. Beltet lå nå på bakken. Det så ut som en liten ballong. En pose. Det så ut som om noen hadde lagd en knute i begge ender. Blir det markebabyer nå? spurte Samir.

– Det blir flere. De skal ligge i posen i flere uker. Da blir de ferdige og kommer ut. Posen har et fint navn.

– Hva er det?

– Kokong!

– Kokong?

– Kokong!

– Det rimer på ballong, sa Jenny.

Nå går de stille videre. Forsiktig. De vil ikke skremme meitemarken. De vil se hva den gjør. De vil se hvordan den har det der inne. Jenny lurer på noe. Hvorfor raser ikke gangene sammen?

– Hvorfor er gangene så sterke og fine? spør Jenny.

– Marken lager dem harde og fine. Marken spiser og graver. Samtidig smører den slim på veggene. Da blir gangene harde.

– Hva er slim?

– Det likner spytt. De smører veggene med det. Da blir gangene harde som kopper.

– Kopper som vi drikker av?

– Ja, like harde. Derfor varer de i veldig mange år. De kan vare i tusen år!

– I tusen år! Jenny måtte tenke. Kan en mark lage noe som varer i tusen år? En liten bløt mark som ikke har nese, ikke øyne, ikke ører? Som ikke kan snakke? Som ikke har armer og hender? Er det mulig?

Hun rakk ikke å tenke mer. Hun hørte en lyd. Det var lyden av noen som spiste. – Slafs, slafs, slafs, slafs … Noen var sulten. Noen spiste veldig fort. Noen spiste noe bløtt … slafs, slafs, slafs, slafs …

Hen hvisket: – Stå helt stille. Ikke snakk.

Hen stirret mot lyden.

Jenny stirret mot lyden.

Samir stirret mot lyden.

Katt stirret mot lyden.

De så et langt dyr. Det var ikke gult. Det var ikke rødt. Det var oransje. Det var litt flatt. Det hadde veldig mange bein på hver side. Og det hadde klør! To store klør. Var det noe under? Lå dyret oppå en pinne? En brun pinne?

Samir så hva det var. Det var en meitemark! Og slafs, slafs slafs var dyret som spiste meitemarken! Den holdt marken med klørne og tygde marken! Æsj! Samir glemte å være stille. – Den spiser en meitemark! sa han høyt.

Jenny ble redd.

Hun og Samir og Hen og Katt var jo små! De var mindre enn dyret! De var mat!

Dyret hørte dem. Dyret løftet hodet. Munnen og klørne var rett foran dem. Jenny løp. Samir løp. Katt løp. Hen løp. De løp etter hverandre. Hvor var ut? Jenny løp hit, løp dit, løp ned, løp bort, løp opp, – hvor var ut! Dyret løp etter dem! Med klørne foran seg!

Jenny så lys. Det var hullet! Der var ut! De løp alt de kunne – og var ute på gresset. Det var dyret også. Det kastet seg mot Jenny. – Bli store! ropte Hen fort. Med en gang ble de store igjen. Jenny var reddet. Samir ble heller ikke spist.

Hvor var dyret? Borte? – Her! ropte Samir. I gresset så de et lite, oransje dyr. Det var litt flatt. Det hadde mange bein på hver side. Det var mindre enn en finger. – Lite og søtt dyr, sa Samir. – Jeg er veldig stor, heldigvis.

– Det oransje dyret er en skolopender, sa Hen. – Det er meitemarkens største fiende. Den er smal og lang og kan gå ned i gangene. Den dreper meitemarken med klørne sine og spiser den.

Jenny var så glad! Hun ble ikke spist av en skolopender! – Jeg skjønner ikke hvorfor jeg ble redd for det lille dyret der!

Det lille dyret forsvant. – I kveld skal vi være ute i mørket, sa Hen.

– Hva skal vi gjøre? – Hvor skal vi? Jenny og Samir ville vite det.

Du skal også få vite det. Men det er i en annen fortelling. Og der er det veldig, veldig mørkt.

في عالم دودة الأرض

الآن ستسمع شيئاغريبا. إنها قصة عن جيني وسمير. هم من البشر. ثم عن كات وهين. من أين جاؤا؟ لاندري. جاءوا في مركبة فضائية شكلها دائري كأنها كرة زجاجية. هبطت سفينة الفضاء وإصطدمت بشجرة ! كان شيئا غريبا. ولكن هناك ماهوأكثرغرابة. هوأن هين،الذي وصل على متن مركبة الفضاء، يمكنه أن يحول الأشياء إلى حجم صغير، صغير جدا جدا. بحيث يمكنهم أن يدخلوا إلى بيت ديدان الأرض! يمكنهم كذلك أن يذهبوا في الممرات تحت الأرض وأن يشاهدوا كل شيئ هناك! لقد حصلواعلى مصابيح توضع فوق الرأس.فهناك ظلام شديد في بيت ديدان الأرض.

الآن ستعرف ماذا حدث.

ننزل هنا ! قال هين. هناك ثقب في الأرض بجوار هذه الزهرة.

نزلوا في الظلام ، يوجد نفق أو ممر، هناك هدوء يخيم على المكان.

أصمت !! توقف هين ، حاول جيني و سمير الإستماع. لاشيء. إصمتوا ! صاح هين مرة أخرى. في هذه اللحظة سمعوا شيئا ما. إسمعوا ! هناك شيء يتحرك، شيء بني اللون وطويل.

هل هي دودة الأرض؟ تسائلت جيني. وهمست قائلة: هل هكذا هي دودة الأرض؟

أجابها هين نعم هي دودوة الأرض. ونحن لانرى رأسها، نرى فقط ذيلها بينما رأسها منغمس في الأرض. إنها تأكل التربة، تأكل وتأكل. وتختفي في الأرض. إذا هكذا تصنع الممرات والأنفاق.

أين ذهب كل التراب الذي تأكله؟ تسائلت جيني.

ماذا يحدث؟ صاح سمير. يمكنك أن تخمن؟ ترى أين ذهب كل التراب الذي تأكله دودة الأرض؟ مالذي تظنه وقع على رأس سمير؟ نعم لقد أصبت ! إنها الفضالات! لقد خرجت كويرات بنية من ذيلها ونثرت على الأرض.

رائع ! صاح هين. هنا ستصبح تربة جيدة ! تفضل أيهاالجذر، كل !

قطف هين جذرا أبيضا كان ينبت في الممر، سلم هين على الجذر. سمع سمير أن هبن قال شيئا ما إلى الجذر. هل يا ترى يستطيع هين الحديث مع النباتات؟

أزاحوا الفضالات جانبا وواصلوا طريقهم في الظلام. صمت رهيب. مشوا بعيدا ودخلوا ممرا جديدا. وقد أنارت لهم الطريق المصابيح التي على رؤوسهم. ماذا يرون في الداخل؟

توقفوا! توقف هين

الكل توقف. لم يفهم سمير ما رأى. لقد رأى دودتين على الأرض جنبا إلى جنب بدون أي حركة. هل هما ميتتان؟ هل تقاتلتا أم إلتصقتا مع بعض؟ ربما أكلت إحداهما الأخرى؟ أصبح سمير خائفا. تمنى لوأنه لم يصبح صغيرا، بل يريد أن يعود كبيرا كما كان!

شعر هين بأن سمير غير مرتاح. لذا أمسك بيده وتبسم بلطف قائلا له: الأمر ليس خطيرا. هما لاتتحركان، لأنهما غير مهتمتان بوجودنا. نحن لسنا ُأكلتهما المفضلة.

ماذا يفعلون؟ سأل سمير.

سينجبون ديدانا صغيرة، قال هين. كلاهما تحملان بويضات أنثوية و كذلك حيوانات ذكورية.

ماذا؟ صاحت جيني. هذا ليس صحيحا. الأنثى تحمل بويضات أنثوية، والذكر يحمل حيوانات ذكورية.

نعم! قال سمير الأنثى لها بويضات أنثوية، والذكرعنده حيوانات ذكورية.

لكن أنتم لستم دودة الأرض! قال هين، دودة الأرض هي بنت وولد في نفس الوقت، لكنهم يتبادلون مع بعضهم و يعطون الحيوانات الذكورية لبعض ويسمى كذلك السائل المنوي والخلايا المنوية.

نظر سمير للدودتين المستلقيتين على الأرض دون حراك وكأنهما إلتصقتا مع بعض.

أهذا ما يقومون به الآن؟ قال سمير.

نعم، أجاب هين، يتبادلون. ثم بعد ذلك يفترقون. وبعد فترة يصبح الحزام الوردي غليظا. لدى كليهما، ثم يتحلل ويصبح مثل الكيس. تندفع الدودة وراء نحو مؤخرة الحزام. عندما يبدأ الحزام في الانفتاح تخرج البويضات وتتمركز داخله. وحين وقت خروج السائل المنوي الذكوري ينفتح الحزام وتبدأ عملية التلاقح بين البويضات والسائل المنوي. يبدأ الدود في التراجع إلى الخلف لينسل تماما من الحزام، الذي ينسد بدوره عند المؤخرة. ويظهر على شكل بالون، وفي داخله تتكون الديدان الجديدة والصغيرة.

ظل جيني وسمير واقفان ولم يتحركا، سلطت المصابيح ضوئها على الدودتين، اللتين بدأتا في التحرك والابتعاد تدريجيا عن بعضهما البعض. ماذا يحدث؟ همست جيني، هي لا تريد إزعاجهم بل تريد رؤية كل شيء.

وفعلا رأت أن ، دودة الأرض انسحبت بهدوء من مؤخرة حزامها، الذي ظل على الأرض، وقد بدا وكأنه كرة صغيرة، أو كيس. وكأن أحد ما ربطهما من المقدمة و المؤخرة.

هل سيتحول هذا الى دودة صغيرة؟ تسائل سمير.

سيتكاثرون. انهم سيمكتون في الكيس لعدة أسابيع وعندما يكتملون سيخرجون من الكيس. الكيس له إسم جميل.

ماهو؟

كوكون!

كوكون؟

كوكون!

انها تتناغم مع بالون، ردت جيني.

يوجد كل من جني وسميرفي داخل ممرات دودة الأرض هناك ظلام دامس. لكن عندهم مصابيح الرأس. جاء هين و كات بواسطة مركبة فضائية. يستطيع هين تصغيرأحجام الجميع ،ولهذا بإستطاعتهم الدخول إلى بيت دودة الأرض. لقد رأوا أن دودة الأرض تستطيع وضع فضلات كثيرة. وبالخصوص سمير رأى ذلك، بل سقطت الفضالة فوق رأسه. رأوا دودتين تتزاوجان و كيف وضعتا الشرنقة التي تتكون بداخلها الديدان الصغيرة. الآن يواصل الأربعة طريقهم بهدوء وحذر. لايريدون إزعاج دودة الأرض. يريدون معرفة ما تفعل و يريدون معرفة كيف تعيش هناك تحت الأرض. جيني تتسائل عن بعض الأشياء. لماذا لاتنهار هذه الأنفاق؟ لماذا هي مفتوحة وجميلة؟ هي تسأل هين عن هذه الأشياء. فهين يعرف الكثير.

لماذا الممرات قوية وجميلة؟ تسأل جيني.

الديدان تصنعها بحيث تكون قوية وجميلة. الديدان تأكل وتحفر، وفي نفس الوقت تطلي الجدران بلعابها ولهذا تكون هذه الممرات صلبة.

ماهو اللعاب؟

إنه سائل لزج. يطلون الجدران بهذا السائل فتصبح صلبة مثل الحجر.

ماهو الحجر؟

مادة صلبة يمكنها البقاء لسنوات عديدة، ممكن أن تبقى حتى ألف سنة!

ألف سنة ! بدأت جيني تفكر. هل يعقل أن تصنع الديدان شيئا يستمر لآلاف السنين! هذه الدودة الصغيرة والتي لا أنف لها ولاعينين ولا أذننين؟ إنها لا تستطيع الكلام؟ بل ليس لديها يدان ولا أصابع؟ هل هذا ممكن ياترى؟

لم يسعفها الوقت للمزيد من التفكير، عندما سمعت صوتا، كان صوت أحد يأكل، سلافس سلافس ...صوت أحد جائع و يأكل بشراهة وبسرعة، يلتهم شيئا لينًّا... ،سلافس سلافس...

همس هين: توقفوا ولا تتحركوا. لا تتكلموا.

نظر هين إلى مصدر الصوت.

نظرت جيني إلى مصدر الصوت.

نظرسمير إلى مصدر الصوت.

نظر كات إلى مصدر الصوت.

لقد رأوا حيوانا طويلا. لم يكن أصفراً. لم يكن أحمراً. كان برتقالياً. كان مسطحا. له أرجل عديدة على كل جانب، وعنده مخالب. مخلبين كبيرين. هل هناك شيء تحته؟ هل يقف هذا الحيوان على خشبة؟ خشبة بُنية؟

رأى سمير الشيء الذي كان تحت الحيوان. إنها دودة الأرض ! والصوت الذي سمعنا كان للحيوان الذي أكل دودة الأرض! لقد أمسك دودة الأرض بمخلبيه ومضغها ! هذا مُقرف ! نسي سمير أن عليه أن يبقى هادئاً ولم يتمالك نفسه وصاح قائلا: إنه يأكل دودة الأرض!

جيني أصبحت خائفة.

فهي و سميروهين وكات ذو أحجام صغيرة، بل هم أصغر من الحيوان ! هم طعام شهي إذا !

سمعهم الحيوان ورفع رأسه، وكان فمه ومخالبه باتجاههم.

ركضت جيني، ركض سميرهوالآخر، كات وهين ركضا أيضا ، كلهم ركضوا هاربين الآخر تلو الآخر. أين هو المخرج؟ ركضت جيني إلى هنا، ركضت إلى هناك، ركضت إلى أسفل، ركضت بعيدا، ركضت إلى فوق، أين المخرج؟ الحيوان يركض خلفهم! ومخالبه بارزة أمامه!

رأىت جيني ضوئاً. كان ثقبا هذا منفذ! هذا هو المخرج! ركضوا بكل قوتهم، وخرجوا إلى الخارج حيث العشب، لكن الحيوان لاحق بهم و ألقى بنفسه صوب جيني.تحولوا كبارا ! صاح هين بسرعة. وفي لحظة تحولوا إلى هيئتهم الكبيرة. جيني نجت من الموت. وأيضا سمير لم يأكله الحيوان. أين هو الحيوان؟ اختفى؟ـ هنا هنا ! فوق العشب رأوا حيوانا صغيرا، لونه برتقالي، مسطح قليلا وله عدة أرجل على الجهتين. إنه أصغر من أصبع اليد. حيوان صغير جدا وظريف، قال سمير. أنا كبير جدا لحسن الحظ.

الحيوان البرتقالي هو الذي يسمى بأم أربعة وأربعين،أومئوية الأرجل، وهذا هو العدو اللذوذ للدودة الأرض.شكله طويل ونحيف ويستطيع الدخول إلى الممرات في الأرض. هو يقتل دودة الأرض بمخالبه ثم يأكلها.

جيني تشعر بالسعادة لأنها نجت من أم الأربعة والأربعين التي كادت أن تأكلها. لا أعرف لماذا كنت خائفة من هذا الحيوان الصغير!

ذاك الحيوان الصغير اختفى. هذا المساء سنخرج في الظلام. قال هين.

ماذا سنفعل؟ أين سنذهب؟ جيني وسمير يريدون معرفة ذلك.

وأنت أيضا ستعرف ذلك. لكنها قصة أخرى. إنه ظلام دامس، ظلام شديد.

Caalamka noolaha goryaan dhuleedka

Hadda waxad maqli doontan sheeko yaab leh oo ku saabsan Jenny iyo Samir. Wa bini aadam. Dabadeed Katt iyo Hen. Xagay ka yimaadeen? Ma garanayno.

Waxay ku yimaadeen Qamara sanaaci. Wuxu u wareegsan yahay sida kubbada. Wuxu ka samaysanyahay quraarad.

Qamra sanaacigi geedka dushisi ayu isntu duqeeyay ku so dul degay.

Waa arrin layaab leh, waxa kasii yaab badan. Hen aya, hada Hen oo la socday qamra sanaacigi, Hen wuxu samayn kara in u dadka ka dhigo wax yaryar oo aad u yaryar.

Si ay godadka dhulka hoostiisa ee ay gooryaan dhuleedku ku noolyihiin ugeli karan! Waxay geli karaan luuqluuqa, si ay u soo arkaan halkaasi sidau tahay! Hen baa siiyay tooshash. Waayo godka gooryaan dhuleedu waa mugdi.

Iminka si fiican u dhegayso waxa dhaca. -Halkan ayaynu hoos u gelaynaa! Ayuu yidhi Hen.

Waa god yar oo ku yaal geed ubaxa agtiisa. Meeshi madoobayd ayay dhaadhaceen, wuxu aha marin dhulka hoostiisa ah, oo bila shanqadh ah.

-Aamusa! Hen wu istaagay. Jenny iyo Samir waxay isku da`yeen in ay dhegaystaan. Maya. waxba ma jiraan. Aamusa! Ayuu yiri hadana.

Markaas ayay wax maqleen. Dhegaysta! Sidaas weeye. Waxbaa dhaqdhaqaaqaya. Midabkiisu waa bunni. Waana wax dheer

-Ma gooryaan dhuleedbaa? Ayay waydiisay Jenny. hoos bay u xashaanshaqaysay. Ma gooryaan dhuleedba?

-Haa ayuu yiri Hen. Waa goraayan dhuleed. Madaxiisii ma aragno, laakiin dabadiisii ayeynu aragnaa. Madaxa wuxuu kula jira ciida oo wuu cunayaa oo cunayaa. Ma joojinayo cuntaynta ee sidasu ku si wadaya. Sida ayuu luuqluuqyo kaga samaynayaa dhulka hoostiisa.

-Ciidan uu cunayo xaguu geynayaa? Jenny baa waydiisay.

-Siday wax u jiraan? Samir baa ku dhawaaqay.

Waad malayn kartaa? Gooryaanku wuxu cunoo oo dhani xagay tagta? Maxaad u malaynaysaa inay Samiir madaxa kaga soo dhaceen?

Waad garatay! Waa xaar!

Wuxu gooryaanku dabada ka sii daayay, wax badan oo malmalaasan oo bunni ah oo iyaga dushooda ku daadiyay.

-Wa si fiican! Waxaa ku dhawaaqay Hen. Ciid fiican ayey noqonaysaa! Hoo xididkan, cun!

Hen wuxuu kor u qaaday xidid cad oo ka baxay luuqa hoose, markaasuu Hen xididki salaamay.

Samir wuxuu maqlay in Hen wax ku yiri xididka. Wuxuu is weydiiyey in uu Hen la hadli karo dhirta?

Xaarkii ayey dhinaca isaga duween markaasay hore ugu sii socdeen godkii madoobaa. Amusa.

Hore ayey u sii galeen luuqluuqyadii. Waxaa u iftiiminayey luuqluuqyada tooshka madaxa u sudhan.

-Istaag! Hen wuu istaagay. Kuligood way istaageen. Samir muu garanayn wuxuu arkay. Wuxuu arkay laba gooryaan dhuleed oo is ag jiifa oo isna dhaqaajinayn. Way isku dhawaayeen. Mayna isdhaqaajinayn.

Miyey is dhinteen? Miyay is dileen? Miyey isku dhageen? Mise way is cuneen? Samir wuu cabsooday. Samir muu jeclaysan in uu yariis sii ahaado. Waxa uu doonay in uu meesha ka baxo!

Wuxu rabay in u weynaado oo ku noqdo intii uu leekaa! Hen wuxuu dareemay in aanu Samir faraxsanayn. Hen gacanta ayuu qabtay markaasuu si naxariisle u qoslay oo uu ku yiri-Ha cabsan wax khatar ahi ma jiraan.

Isma dhaqaajinayaan inagana inooma jedaan. Inagu cunto ay jecelyahiin ma nihin.

Maxay samaynayaan? Samir baa waydiiyey -Gooryaan yaryar bay dhalayaan- Hen baa yidhi-Labadooduba waxay sidaan beed hablo iyo iniin inamo.

-Yaa! Jenny baa ku dhawaaqday. Sidaasi sax ma aha, habluhu waxay sidaan beed hablo inamaduna iniin inamo.

- Ha! -ayu yidhi Samir. Habluhu waxay sidaan beed hablo, inamaduna iniin inamo.

-Laakiin idinku ma tihin gooryaan dhuleed !Hen baa yidhi.-Gooryaan dhuleedku waa inan iyo inan isku mar. Hadana way kala bedeshaan . Waxay isi siiyaan iniin inamood. Waxa la yidhahda shahwadda.

Samir wuxuu eegay labada gooryaan ee aan is dhaqaajinayn. Waxay u eg yihiin in ay isku dhejisanyihiin.

-Iminka ma sidaas ayay samaynayaan? ayuu yidhi Haa, Hen ba yidhi, way iswaydaarsanayaan, markaasay kala tegayaan. In yar ka dib suunka basaliga ah ee goraanka ku yaala wuu buuranya. Labadoodaba.

Suunku wu ka furmayaa, oo buufin buu eekaanayaa. Gooryaanku dib dib bay uga baxayaan suunka.

Markuu suunku soo gaadho ibta ukunta ayay ukuntu galaysaa. Markuu suunku soo gaadho ibti shahwadana soo baxada oo waxay ku dhacaysaa suunka. Shahwadu waxay ku dhegeysaa ukunta. Markas ayay labada gooryaan dib dib bay uga baxayaan suunka. Suunkuna wuu is xidhayaa. Waxaanu u ekaanya buufin. Buufinta gudaheeda waxaa ku dhalan doona gooryaan yar yar.

Jenny iyo Samir si degan ayey u taaganaayeen. Tooshkuna wuxuu iftiiminayay labada gooryaan.

Labadii gooryaan aayar,aayar ayey ukala baxeen. Maxaa dhacay?Jenny baa hoos u tiri. Iyada oon doonayn in ay ka cabsiiso. Waxay rabtay inay waxkasta aragto. Waanay aragtay.

Labadii gooryaan dib dib bay uga baxeen suunkii. Iminka suunkii keligi ayuu dhulka iska yaalaa. Wuxu u ekaaday buufin. Bac.

Waxaad mooda labada af in laga guntay Waxaanu u ekaaday buufin.

Ma gooryaan-yar ba hada? Samir baa weydiiyay.-Dhawr badan bay noqon doonan.

Waxay ku jirayaan bacda, weegag badan.. Markas ay diyaar noqdaan ayey ka soo baxayaan.

Bacda magac wanaagsan baa la yidhaahdaa

-Maxaa la yiraahdaa?

Kokong!

Kokong?

Kokong!

-Waa magac ku fiican buufimada. Jenny baa tiri.

Jenny iyo Samir waxay dhex socdaan luuqluuqyada gooryaan dhuleedka. Waa mugdi. Laakiin waxay sitaan toosh madaxeed.

Hen iyo katt waxay ku yimaadeen dhulka qamaara sanaaci. He dadka wuxu ka dhigi kara wax yaryar, sidaa awgeed ayey u galeen godka gooryaan dhuleedka.

Waxa ay arkeen xaarka badan ee gooryaanka. Gaar ahaan Samir, oo uu madaxa xaar kaga soo dhacay. Waxa kale oo ay arkeen laba gooryaan oo is riminaya.

Gooryaanku wuxuu diyaariyey kokong oo ay ka dhalan doonaan gooryaan yaryar.

Si tartiib ah ayey afartoodiiba u socdeen. May rabin in ay ka nixiyaan gooryaanka. Waxay doonayaan in ay ogaadaan waxa ay gooryaanku samaynayaan.

Waxay donayeen inay ogaadan noloshiisa.

Jenny wax bay la yaabantahay. Waayo ayay luuqluuqyada godku uso dumi waayeen.

-Waayo ayay u fiicaanyihiin oo u furanyihiin? Ayay Hen waydiisay: Hen wax badan buu ogyahy.

Maxay tahay sababta ay darbiyada luuqluuqyada u xoog badanyihiin? Jenny baa waydiisay.

-Gooryaanka ayaa habkan adag ee fiican wax u dhisa. Gooryaanku wuu cunayaa oo wuu qodayaa. Isla markaana wuxuu ku malaasayaa dhareer darbiyada. Sidaas ayuu u adkaanayaa.

-Waa maxa dhareerku?

Wuxuu u egyahay candhuuf. Taasu ku malaasaa darbiyada. Markaasuu darbigu noqdaan sida dhagaxa oo kale.

-Dhagax?

-Haa sida dhagaxa ayuu u adkaanayaan oo uu jirayaa sannado badan. Kun sano ayuu jiri karaa!

-Kun sano! Jenny waxay ka fekertay in dirxi yari samayn karo wax kun sano jirayaa?

Ma dirxigan yar ee jilicsan aan san, indho iyo dhego toona lahayn? ee aan hadli Karin?ee aan gacmaha lahayn?Miyay dhici kartaa?Iyada oo fekeraysa ayey maqashay cod. Codku waa cid wax cunaysa…qam, qam,qam,qam.. waa cid aad u gaajaysan. Deg deg bu wax u cunaya. Wax jilicsan bay cunaysaa…. qam,qam,qam,qam…..

Hen hoos buu u hadlay: -Ha dhaqdhaqaaqina. Ha hadlina.

Hen wuxuu eegay xaggii dhawaaqa ka baxayey.

Jenny way eegtay.

Samirna wuu eegay.

Katt way eegatay.

Waxay arkeen xayawaan dheer. Midabkiisu maaha jaale, casaana maaha ee waa midabka liinta. Wuu balaadhan yahay labada hareeroodna caga badan ayuu ku leeyahay.

Ciddiyo dhaadheerna wuu leeyahay. Laba ciddiyood oo waaweyn buu leeyahay. Ma wax ba ku hoos jira? Xawayaanku ma wuxuu fuushanyahay qori? Ma qori bunni ah ayuu fuushanyahay?

Samir baa arkay wuxuu yahay. Waa xawayaanki oo gooryaan dhuleed cunayaa -qam…qam…qam

-Ciddiyaha ayuu ku hayaa, waanu calashanayaa gooryaanka. Akhas!! ayuu Samir ku dhawaaqay intuu is ilaabay -Gooryaan ayuu cunayaa! ayuu kor u yidhi.

Jenny way baqatay.

Iyada, Samir, Hen iyo Katt aad bay uga yaryihiin xayawaanka gooryaanka cunaya. Wuu cuni karaa Iyana!

Xayawaankii baa maqlay hadalkoodii. Madaxa ayuu kor u qaaday. Afkiisii iyo cidiyihiisii dhaadheera ayuu xagooda u soo jeediyey, hortooda. Jenny way carartay, Samir wuu cararay,Hen wuu cararay, Katt way carartay.

Way is wada daba yaaceen. Xagaynu ka baxnaa? Irridi meeday? Dhinac kasta way u carareen. Jenny waxay u carartay xaga, xagan, dhinaca, xaha sare, hoos,- Debedi meeday!

Xayawaankiina wuu eryaday.

Jenny iftiin bay aragtay! Waa godkii aynu ka soo galnay!

Gebi ahaantood dibadd ayey u soo baxaan-Doogii bay u soo baxeen. Xayawaankiina wuu soo baxay. Hen wuxuu isku dul tuuray Jenny. Markaasuu ku dhawaqay weynaada. Sidaasay kuligood ku weynaadeen oo ay ku nabad galeen.

Samirna mu cunin.

Xayawaankii meeyay?. Samir baa yiri-waa kan -waa wax yar oo midab liina leh. Wu balaadhana oo luga badan dhinacyada ku leh.

Wuxuu ka yaryahay faryaro,-waa wax yar oo fiican-ayuu yiri Samir-Nasiib waan weynahay.

-Xayawaankan midabka liinta leh, waa geesoole -ayuu yiri Hen.-Waa cadowga ugu weyn ee ay leeyihii gooryaan dhuleedku. Geesooluhu wa wax dheer oo dhuuban oo wuu geli karaa luuqluuqa.

Intuu ciddiyihiisa dhaadheer ku dilo gooyaanka ayuu cunaa. Jenny waxay faraxsanyd! in aanu geesooluhu cunin! .-Waxay tiri ma garanayo waxaan uga baqayey xayawaankan yar!

Xayawaankii yaraa wuu is qariyey. -Caawa marka ay madow noqoto ayaynu dibadda u baxaynaa, Hen baa yiri.

Maxayn samaynayna? -Halkeen tagyna?

Jenny iyo Samir waxay doonayaan in ay ogaadaan waxa ay samaynayn doonaan.

Adiguna waad ogaandoontaa, laakin waxaad ku ogaan doonta sheekada soo socota.

Aad iyo aad bay u madowdahay.

ኣብ ዓዲ ሓሰኻ መሬት

ሕጂ ገለ ዘገርም ነገር ክትሰምዑ ኢኹም። እዚ ሓደ ብዛዕባ የኒን ሰሚርን ዝነግር ዛንታ እዩ። ንሳቶም ሰባት እዮም። ከምኡ እውን ብዛዕባ ሓደ ድሙን ሄንን እውን ክትሰምዑ ኢኹም። ካበይናይ ቦታ እዮም መጺኦም? ኣይንፈልጥን ኢና። ብሓደ መንኮርኩር ጌሮም እዮም መጺኦም። እቲ መንኮርኩር ልክዕ ከም ኩዕሶ ከቢብ እዩ። ብጥርሙዝ ዝመስል ነገር እዩ ተሰሪሑ። እቲ መንኮርኩር ናይ ምግጫው ሓደጋ ኣጋጢምዎ ኣብ ሓደ ገረብ ዓሊቡ! ዘገርም እዩ ኔሩ። ግን ካልእ ዝያዳ ዘገርም ነገር ኣሎ። እቲ ዘገርም ኸኣ እቲ በቲ መንኮርኩር ጌሩ ዝመጸ ሄን እዩ። ሄን ንኻልኦት ንኣሽቱ ክገብሮም ይኽእል እዩ። ብጣዕሚ፡ ብጣዕሚ ንኣሽቱ። ናብ ውሽጢ ገዛ ሓሳኹ ክኣትዉ ከምዝኽእሉ ጌሩ እዩ ዘንእሶም! ኣብቲ ኣብ ውሽጢ መሬት ዝርከብ መገዲ ሓሳኹ ብምኻድ፡ ኣብኡ እንታይ ከምዝመስል ክርእዩ ይኽእሉ! ሄን ኣብ ርእሶም ዝገብሩዎ ላምባዲና ይህቦም። ምኽንያቱ ኣብቲ ሓሳኹ ዝነብሩሉ ቦታ ጸልማት እዩ።

ሕጂ እንታይ ከምዘጋጠመ ክትሰምዑ ኢኹም።

-ኣብዚ ናብ ታሕቲ ክንከይድ ኢና! ይብል ሄን።

ኣብ ጥቓ ሓደ ፍዮሪ ዘሎ መሬት ሓደ ጉድጓድ ኣሎ።

ናብቲ ጸልማት ይኣትዉ። እቲ መገዲ ገለርያ ወይ መተሓላለፊ መገዲ እዩ ዝመስል። ዋላ ሓደ ድምጺ ኣይስማዕን።

-ሽሽሽ…! ሄን ደው ይብል። የኒን ሰሚርን ክሰምዑ ይፍትኑ። ዋላ ሓደ ነገር የለን። ሽሽሽ…! ይብል ሄን ከም ብሓዲሽ።ሕጂ ገለ ዝንቃሳቐስ ነገር ኣሎ። ቡናዊ ሕብሪ ዘለዎ ነገር። ንውሕ ዝበለ ነገር።

-እዚ እቲ ሓሰኻ መሬት ድዩ? የኒ ሓቲታ

ከምዚ ኢላ ሕሹኽ ትብል:- እዚ እቲ ሓሰኻ መሬት ድዩ።

-እወ! ኢሉ ሄን። እዚ እቲ ሓሰኻ መሬት እዩ። ርእሱ ኣይንርእዮን ኢና። ጭርኡ ኢና ንርእዩ ዘለና። ርእሱ ኣብቲ ሓመድ እዩ ዘእትዎ ዘሎ። ንሱ ይበልዕ፡ ይበልዕ እዩ። ውሽጢ ውሽጢ ድማ ይኸይድ። ብኸምዚ ኸኣ መተሓላለፊ መገዲ ይሰርሕ። ጋለርያ።

-እቲ ኩሉ ዝበልዖ ሓመድ ናበይ ይኸይድ? ኢላ የኒ ሓቲታ።

-እንታይ የጋጥም! ኢሉ ሰሚር ብምግራም ይዛረብ። ክትግምቱ ትኽእሉ ትኾኑ? ኩሉ እቲ ሓሰኻ ዘበልዖ ሓመድ ኣበይ ይኸይድ? ሰሚር ኣብ ርእሱ ዝነጠቦ ነገር እንታይ ይመስለኩም? ጸቡቕ ገሚትኩም! ሓርኢ እዩ ኔሩ! ካብ ጭራ ናይቲ ሓሰኻ ብዙሕ ቡናዊ ሕብሪ ዘለዎ ሓርኢ ወጺኡ ኣብ ልዕሊኦም ወሪዱ ።

-ጽቡቕ እምበር! ኢሉ ሄን ጨዲሩ። ኣብዚ እቲ ሓመድ ጽቡቕ ክኸውን እዩ! እንካ ሱር ብላዕ ጥራይ!

ሄን ሓደ ኣብቲ መተሓላለፊ ዝቦቐለ ጻዕዳ ሱር ኣልዒሉ። ሄን ነቲ ሱር ሰላም ኢሉዎ። ሄን ነቲ ሱር ክዛረቦ ከሎ ሰሚር ሰሚዑዎ እዩ። ሄን ምስ ኣትኽልቲ ክዛረብ ይኽእል ድዩ?

ነቲ ሓርኢ ናብ ወሰን ወሰን እናደፍኡ ኣብቲ ጸልማት ክኸዱ ጀሚሮም። ዋላ ሓደ ድምጺ ከይገበሩ። ናብ ውሽጢ ቀጺሎም። ኣብ ሓደ ኣብ ውሽጢ ዘሎ ካልእ መተሓላለፊ። እቲ ኣብ ርእሶም ዝገበሩዎ ላምባዲና ከብርህ ጀሚሩ። እንታይ ይርእዩ ኣለዉ?

-ደው በሉ! ሄን ደው ኢሉ።

ኩላቶም ጠጠው ኢሎም። ሰሚር ነቲ ዝርኣዮ ክርድኦ ኣይኸኣለን።ንሱ ክልተ ከይተንቀሳቕሱ ዝደቀሱ ሓሰኹ መሬት ይርኢ። ብጣዕሚ ተጻጋጊዖም እዮም። ዋላ ሓደ ኣይንቃሳቐሱን። ሞይቶም ድዮም? ተቓታቲሎም ድዮም? ብሓባር ተላጊቦም ድዮም? ተባሊዖም ድዮም? ሰሚር ፈሪሑ። ሕጂ ሰሚር ንእሽተይ ብምዃኑ ኣይተሓጎሰን። ኪወጽእ ደልዩ። ከምብሓዲሽ ዓቢ ክኸውን ደልዩ።

ሄን ሰሚር ከምዘይተሓጎሰ ርእዩ። ሄን ኢድ ሰሚር ሒዙ ብሕያውነት ክዛረቦ ጀሚሩ:- ኣጆኻ እዚ

-እንታይ ይገብሩ ኣለዉ ኢሉ ሰሚር ሓቲቱ።

-ንሳቶም ሓደሽቲ ንኣሽቱ ቆልዑት ሓሰኻ መሬት የዳልዉ እዮም ዘለዉ፡ ይብል ሄን። -ክልቲኦም ሓሰኻታት እንቛቑሖ ኣንስተይትን ዘርኢ ተባዕታይን ኣለዎም።

-እንታይ! የኒ ጨዲራ። መቸስ እዚ ቅኑዕ ኣይኮነን። ኣዋልድ እንቛቑሖ ኣንስተይቲ ኣለወን ኣወዳት ኸኣ ዘርኢ ተባዕታይ ኣለዎም።

-እወ! ኢሉ ሰሚር ። ኣዋልድ እንቛቑሖ ኣንስተይቲ ኣለወን ኣውዳት ኸኣ ዘርኢ ተባዕታይ ኣለዎም።

ግን ንስኻትኩም ሓሰኻ መሬት ኣይኮንኩምን! ኢሉ ሄን። -ሓሰኻ መሬት ኣብ ሓደ እዋን ወድን ጓልን ክኾኑ ይኽእሉ። ተኾነ ግን ዘርኢ ይዋሃሃቡ እዮም። ዘርኢ ተባዕታይ ይዋሃሃቡ እዮም።

ሰሚር ነቶም ከይተንቀሳቐሱ ዝደቀሱ ክልተ ሓሰኻታት ሪኡዎም። ከምዚ ተላጊቦም ዘለዉ እዮም ዝመስሉ።

-ሕጂ ከምኡ ድዮም ዝገብሩ ዘለዉ? ኢሉ ሓቲቱ

-እወ ኢሉ ሄን፡ ይዋሃሃቡ እዮም ዘለዉ። ድሕሪኡ ክፋላለዩ እዮም። ድሕሪ ተወሰነ ጊዜ እቲ ኣብ ማእከል ናይቲ ሓሰኻ ዘሎ ሮዛ ሕብሪ ዘለዎ ቁልፊ ዝመስል ነገር ይረጉድ። ኣብ ክልቲኦም ሓሳኹ። ድሕሪኡ ካብ ነብሶም ይፈለ እሞ ከም ከረጺት ይኸውን። እቶም ሓሳኹ ድማ ካብኡ እናተንፏሓኹ ናብ ድሕሪት ገጾም ኪወጹ ይጅምሩ። እቲ ከረጺት ኣብ ጥቓ መውጽኢ እንቛቑሖ ምስ ዝቐርብ፡ እንቛቑሖ ናብቲ ከረጺት ይኣትዉ። እቲ ከረጺት ናብቲ ዘርኢ ተባዕታይ ምስ ዝቐርብ፡ ዘርኢ ተባዕታይ ናብቲ ከረጺት ይኣቱ። እቲ ዘርኢ ተባዕታይ ኣብቲ እንቛቑሖ ይለግብ። ሽዑ እቲ ሓሰኻ ፈጺሙ ካብቲ ከረጺት ሶሊኹ ይወጽእ። እቲ ከረጺት ኸኣ ብኽልቲኡ ሸነኽ ይዕጾ። ንእሽተይ ባላንቺና ድማ ይመስል። ኣብቲ ውሽጢ ድማ ሓደሽቲ ንኣሽቱ ሓሰኻታት ይፍጠሩ።

የኒን ሰሚርን ትም ኢሎም ደው ኢሎም። እቲ ላምባዲና ኣብ ልዕሊ እቶም ክልተ ሓሳኹ ኣብሪሁ። ሕጂ ከምቲ ዝጽንሑዎ ተላጊቦም የለዉን። ቀስ ኢሎም ተፋላልዮም። እንታይ የጋጠም ኣሎ ሕሹኽ ኢላ የኒ። ክትርብሽ ኣይደለየትን። ንኹሉ ክትርኢ ደልያ ኔራ። ርእያ ኸኣ።

እቶም ሓሰኻታት ብጥንቃቐ ናብ ድሕሪት እናተሳሕቡ ካብቲ ቁልፊ ወጺኦም። ሕጂ እቲ ከረጺት ኣብ ባይታ ኣሎ። ንእሽተይ ባላንቺና ይመስል። ልክዕ ከምዚ ሓደ ሰብ ንሓደ ፌስታል ነፊሑ ብክልቲኡ ሸነኽ ዝቛጸሮ ይመስል።

-ሕጂ ንኣሽቱ ሓሳኹ ክፍጠሩ ድዮም ሰሚር ሓቲቱ።

-ብዙሓት ክኾኑ እዮም። ኣብቲ ከረጺት ንብዙሓት ሰሙናት ክጽንሑ እዮም። ሽዑ ድልው ምስኾኑ ይወጹ። እቲ ከረጺት ጽቡቕ ሽም ኣለዎ።

-እንታይ እዩ?

-ቆፎ ሓሰኻ!

-ቆፎ ሓሰኻ?

-ቆፎ ሓሰኻ!

ሕጂ እቶም ኣርባዕተ ቀስ ኢሎም መገዶም ይቕጽሉ። ቀስ ኢሎም። ነቲ ሓሰኻ ከሰንብድዎ ኣይደለዩን። እንታይ ከምዝገብር ክርእዩ ደልዮም ኔሮም። እቲ ሓሰኻ ከመይ ከምዝነብር ክርእዩ እዮም ደልዮም። የኒ ገለ ክትሓስብ ጀሚራ። ንምንታይ እዩ እቲ መተሓላለፊ ዘይፈርስ። ንምንታይ እዩ ከፉትን ጽቡቕን ዘሎ። ንሄን ብዛዕባ እዚ ሓቲታቶ። ሄን ብዙሕ ይፈልጥ እዩ።

ንምንታይ እቲ መትሓላለፊ ዱልዱልን ተሪርን ኮይኑ? የኒ ሓቲታ።

-እቲ ሓሰኻ ተሪር ጌሩ እዩ ዝሰርሖ። እቲ ሓሰኻ ይበልዕን ይኩዕትን። ኣብ ተመሳሳሊ ጊዜ ንፋጥ ዝመስል ነገር ጌሩ ነቲ መተሓላለፊ ይለኽዮ። ብኸምዚ ኸኣ እቲ መተሓላለፊ ተሪር ይኸውን።

-እቲ ንፋጥ ዝመስል ነገር እንታይ እዩ?

-ከምዚ ጥፍጣፍ እዩ ዝመስል። ብኡ ኣቢሉ ነቲ መንደቕ ይለኽዮ። ሽዑ እቲ መተሓላለፊ ልክዕ ከም እምኒ ተሪር ይኸውን።

-እምኒ?

-እወ: ልክዕ ከም እምኒ ተሪር። ስለዚ ንነዊሕ ዓመታት ከይተበላሸወ ይጸንሕ። ሽሕ ዓመት ክጸንሕ ይኽእል እዩ!

-ሽሕ ዓመት! የኒ ክትሓስብ ጀሚራ። ሓደ ሓሰኻ ሽሕ ዓመት ዝጸንሕ ነገር ክሰርሕ ይኽእል ዶ? ሓደ ኣፍንጫ ዘብሉ፣ ዓይኒ ዘይብሉ፣ እዝኒ ዘይብሉ፣ ክዛርብ ዘይክእል፣ የእዳውን ቅልጽምን ዘይብሉ ንእሽተይ ሓሰኻ ከምዚ ክሰርሕ ይኽእል? እዝስ ክኸውን ይኽእል ዶ? ካብዚ ንላዕሊ ኣይሓሰበትን። ገለ ድምጺ ሰሚዓ። ድምጺ ናይ ሓደ ዝበልዕ ዘሎ ነገር እዩ ኔሩ። ውሕጥ! ውሕጥ! ውሕጥ! ውሕጥ!... ዝጠመየ ነገር ኣሎ። እናቐልጠፈ ዝበልዕ። ገለ ንሉስሉስ ዝኾነ ነገር ዝበልዕ። ውሕጥ: ውሕጥ: ውሕጥ: ውሕጥ…

ሄን ሕሹኽ ኢሉ:- ትም ኢልኩም ደው በሉ። ኣይትዛረቡ።

ሄን ናብቲ ድምጺ ገጹ ጠሚቱ።

የኒ ናብቲ ድምጺ ገጻ ጠሚታ።

ሰሚር ናብቲ ድምጺ ገጹ ጠሚቱ።

ድሙ ናብቲ ድምጺ ገጹ ጠሚቱ።

ሓደ ነዊሕ እንሰሳ ርእዮም። ብጫ ኣይነበረን። ቀይሕ ኣይነበረን። ኣራንሾኒ ሕብሪ ኔሩዎ። ቁሩብ ጽፍሕ ዝበለ እዩ ኔሩ። ኣብ ነፍስ ወከፍ ጎኑ ብዙሕ የእጋር ኔሩዎ። ጽፍሪ እውን ኔሩዎ። ክልተ ዓበይቲ ኣጻፍር። ብታሕቲ ገለ ኔሩ ድዩ። እቲ እንሰሳ ኣብ ልዕሊ ሓደ ዕንጨይቲ ድዩ ደቂሱ ዘሎ? ቡናዊ ዕንጨይቲ? ሰሚር እንታይ ከምዝኾነ ርእዩ። ሓደ ሓሰኻ መሬት እዩ ኔሩ። እዚ ውሕጥ፣ ውሕጥ፣ ውሕጥ ዘብል ዝነበረ ድማ ነቲ ሓሰኻ መሬት ዝበልዕ ዝነበረ እንሰሳ እዩ ኔሩ። ነቲ ሓሰኻ በጽፋሩ ሒዙ ይሕይኾ ኔሩ! አደድ!!! ሰሚር ትም ክብል ከምዝነበሮ ረሲዑ። :-ንሓደ ሓሰኻ መሬት ይበልዖ ኣሎ ! ኢሉ ዓው ኢሉ። የኒ ፈሪሓ። ንሳን ሰሚርን ሄንን ድሙን ንኣሽቱ እዮም ኔሮም። ካብቲ እንሰሳ ይንእሱ ኔሮም። መግቢ ክኾኑ እዮም!

እቲ እንሰሳ ሰሚዑዎም። ርእሱ ሓፍ ኣቢሉዎ። ኣፉን ኣጽፋሩን ኣብ ቅድሚኦም እዩ ኔሩ። የኒ ጎይያ። ሰሚር ጎይዩ። ድሙ ጎይዩ። ሄን ጎይዩ። ቅድሚትን ድሕሪት ኮይኖም ጎይዮም። ኣበይ ኔሩ እቲ መውጽኢ? የኒ ናበይ ከምተብል ተጨኒቓ። እቲ መውጽኢ ኣበይ እዩ ኔሩ! እቲ እንሰሳ ደድሕሪኦም ጎይዩ። ነቲ ኣጽፋሩ ናብ ቅድሚት ኣቢሉ። የኒ ብርሃን ርእያ! እቲ ከፋት እዩ ኔሩ። እቲ መውጽኢ እዩ ኔሩ። ክንድቲ ዝኸኣልዎ ጎይዮም። ኣብቲ ሳዕሪ ድማ በጺሖም። እቲ እንሰሳ እውን ኣብኡ በጺሑ። ናብ የኒ ገጹ ነጢሩ።

-ዓበይቲ ኩኑ ኢሉ ሄን ቀልጢፉ። ሽዑ ንሽዑ ዓበይቲ ኮይኖም። የኒ ድሒና። ሰሚር እውን ኣይተበልዐን። እቲ እንሰሳ ኣበይ ኔሩ? ጠፊኡ? -ኣብዚ ጨዲሩ ሰሚር። ኣብቲ ሳዕሪ ሓደ ኣራንሾኒ ሕብሪ ዘለዎ ንእሽተይ እንሰሳ ርእዮም። ንእሽተይ ጽፍሕ ዝበለ እዩ ኔሩ። ብክልቲኡ ጎንታቱ ብዙህ የእጋር ኔሩዎ። ካብ ሓደ ኣጻብዕ ዝንእስ እዩ ኔሩ። ንእሽተይ ሽኮሪና እንሰሳ ኢሉ ሰሚር። ኣነ ዓቢ እየ ዕድል ጌረ።

እቲ ኣራንሾኒ እንሰሳ እግረ-ሚእቲ እዩ ኔሩ ኢሉ ሄን። ንሱ ናይ ሓሰኻ መሬት ዝዓበየ ጸላኢ እዩ። ቅጥን ኢሉ ንውሕ ዝበለ እዩ። በቲ ኣጽፋሩ ጌሩ ነቲ ሓሰኻ መሬት ምስ ቀተሎ ይበልዖ።

የኒ ተሓጒሳ ኔራ። ብሓደ እግረ-ሚእቲ ኣይተበልዐትን።

ነቲ ንእሽተይ እንሰሳ ንምንታይ ከምዝፈራሕኩዎ እንድዒ!

እቲ ንእሽተይ እንሰሳ ጠፊኡ

-ሎሚ ምሸት ኣብ ደገ ኣብ ጸልማት ክንከውን ኢና ኢሉ ሄን።

-እንታይ ክንገብር ኢና? ኣበይ ክንከይድ ኢና? የኒን ሰሚርን ክፈልጡ ደልዮም ኔሮም።

ንስኻቱም እውን ብዛዕባ እዚ ክትፈልጡ ኢኹም። ግን ኣብ ካልእ ዛንታ እዩ ዝኸውን። ኣብኡ ድማ ብጣዕሚ ኣዝዩ ጸልማት እዩ።

tekst